[musik: nån slags diskografi]
Alla produktioner jag varit inblandad i under åren.
AIRO - SÅNGER FÖR DEJ OCH HENNE [1988]
Sida A:
Angelica, For Rosie, Vad jag har känt för dej
Leva i alla fall, Kom till tro, Unge mannen
Unge mannen (ext. version), Petra
Will you let med do?, Som den gör här
Mamma
Som en varg av månens sken
Sida B:
Som en varg av månens sken
Vaggvisa till Gustav, Brothers
Var jag en, Torka var salta tår
Nytt år för alla, Vad vill vi
Så faller ett regn, Leva i ett ljus
Då finns du alltid här, Ge mej ett tecken
Den barmhärtige samariten, Du är inte ensam längre
Text i konvolutet: Produced and arranged by Airo, 19880714-15

Kommentarer:
Jag hade precis lärt mig mina första ackord av Svante och Torbjörn och satt och övade som en tok, sexton år gammal och romantiker ut i fingerspetsarna. Ett mirakel att ingen slängde ut mig från mitt rum i det gula hotellet i Lotorp. Jag skrev mina första sånger, det blev fler och fler, de flesta barmhärtigt bortglömda och olyssningsbara i dag, men det är ändå en tid jag tänker tillbaka på med viss nostalgi, en tid då ett ackordbyte fick ta flera sekunder.
Därför kunde jag bara skriva ballader ...
På ett eller annat sätt skulle alstren dokumenteras för eftervärlden, och det skedde i mitt pojkrum. "Sånger för dej och henne" innehåller mina första 23 sånger. "Vad jag har känt för dej" var den första. Jag tror att vi tvingades bilda band i skolan (jag gick två-årig social på Bergska skolan i Finspång), jag, Dan och Mattias, tror jag det var, jag skrev sången, spelade gitarr och sjöng, Dan på trummor, Mattias på ett instrument jag inte minns, men jag är säker på att framförandet lät för jävligt. Angelica, Rosie och Petra är flickor, förstås, det mesta kretsade runt flickor på den tiden, då som nu, jag bär dom med mig i mitt hjärta, Gustav är den älskansvärde lille pojken i huset där jag bodde och "Samariten" och "Du är inte ensam längre" är hämtade från en musikal som jag skrev tillsammans med dear old Lasse Pynnönen, dear old Dick Blomquist (numera Lundberg) och dear old Anders Lund till en afton med scouterna i Lotorp. Det var vi och Jenny och några till av våra scouter som spelade upp några scener ur Bibeln.
Namnet Airo minns jag faktiskt inte vart det kom ifrån. Det är nog en ordlek med bibliska förtecken, jag var överhuvudtaget en väldigt biblisk person dom där dagarna.


DEMO [1989]
Bevini Entertainment, Stockholm
Sida A:
Kärleken förde oss samman

Kommentarer:
Ja, visst är det Lundells gamla klassiker i en sunkig trummaskinstolkning, inspelad i en vattenskadad källarstudio runt Slussen i Stockholm. Så vattenskadad att producenten aldrig lyckades tvätta bort den syntslinga som spelade melodin och som skulle hjälpa mig att sjunga.
Jag minns att jag reste dit med min far och min yngste bror över dagen. Jag var mycket nöjd med resultatet, och dristade mig senare till att - stolt som en tupp - överlämna en kopia av inspelningen till Ulf Lundell på en boksignering i Norrköping strax före jul det året.
Föremålet för min dyrkan tackade artigt och sa att det inte är varje dag man får julklappar.
Märkligt nog hörde jag aldrig av honom sen ...

LAODICEA - KATJAS HJÄRTA [1990]
Innehåll:
Jag tycker om dej
Älskar bara dej
Katjas hjärta
Två ögon

Text i konvolutet: Inspelad, mixad och producerad i Shaker Recordings av Dan-Erland Swanö, Peter Richard Edwinzon och Karl Anders Måreby under augusti-oktober 1990. Foto: Fredrik Lund. Tack till G i Vidablick. Dom här sångerna är till Katja, Maria & Miss Farina. Ditt namn i mitt hjärta.

Kommentarer:
Jag ser "Katjas hjärta" som min egentliga debut. Jag hade skrivit några sånger och genom mitt arbete som frilansjournalist kommit i kontakt med killarna i gruppen Ghost, Dan Swanö och Anders Måreby, som sedermera blev stora i symfonirockorkestern Unicorn. Jag skrev många artiklar om dom och fick god kontakt. I en källare (dessa ständiga källare) intill Vibjörnsparken i Finspång drev de en egen inspelningsstudio, och en dag tog jag mod till mig och frågade om de inte kunde hjälpa mig att spela in en demo. Så Dan, Anders och Peter Edwinzon, den tredje musikaliska motorn i Unicorn (den fjärde var Per Runesson, men han kom in i ett senare skede) programmerade och spelade in mina sånger för det som blev "Katjas hjärta".
Jag marknadsförde den sen hos Bosse på Musikanten som "ny pop på svenska". Omslagsfotot är taget av Fredrik Lund, och föreställer en flicka från Vidablick som jag träffade på ett scoutläger 1988. På bilden försöker hon dölja sitt ansikte genom att sätta upp händerna, men Fredrik är snabb och hon hinner inte riktigt. Jag tycker fortfarande mycket om den här bilden, flickan ser så överlycklig ut på något sätt. Fredrik Jonson, fotograf på Norrköpings Tidningar, efterbehandlade bilden med vänlig och varsam hand.
2003 hörde jag oväntat av Dan Swanö igen - han hade gjort en remix av "Katjas hjärta" och skickade en cd. Det var spöklikt att höra dom där sångerna igen, en röst från förr, från en förfluten tid, men också väldigt roligt. Firmafestkörerna på "hiten", "Jag tycker om dej", hade han emellertid slopat, lite synd, tycker jag, men jag litar på Dans omdöme och expertis. "Jag tycker om dej" blev jag för övrigt tvingad att framföra på mitt eget bröllop 1994, av hovfotografen, dear old Olof Hennig.
Jag tog namnet Laodicea, eller Laodikeia som den svenska översättningen lyder, efter en stad aposteln Paulus besöker under sina missionsresor i Nya Testamentet: "Och skriv till ängeln för församlingen i Laodikeia: /.../ Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm!" (Uppenbarelseboken, 3:14f)


VISOR TILL KARIN [1992]
Sida A:
Höstvisa till Karin, Gott nytt år, Mitt hjärtas tempel
Vid foten av klippan, Dina Jämtlandsfjäll, Värmande bloss*
En man som älskar, Klättrar till månen
Du ska veta att jag älskar, Here comes the rain
Vintervind i kväll, Sjung en sång för mej
En svart sång om kärleken
Sida B:
Ett hjärta för dej
Artonde mars om kvällen
Gator av guld

Text i konvolutet: Michael Danielsson - sång och gitarr. Upptagen och Störd av Danielsson i Sovrummet den 1 och 2 maj 1992. Text och musik: Michael Danielsson utom * text och musik Danielsson/Blomquist. Det Här Är För Karins Skull - All Min Kärlek. Tack: Ramazotti, Jesus, Ulf Gerhard Lundell, Dick Bengt Kristian Blomquist, Lars Werner för folkligheten, Magnus J, Bruce Springsteen, Torbjörn, Reinriver Band och Karin för Inspirationen - jag är alltid Din Prins. puss. "gå som en hund i kväll och hon är din". U.G.L

Kommentarer:
Jag ser att det var de utförliga tacklistornas gyllene era. Fråga mig inte varför Eros Ramazotti samsas med Lars Werner i listan, jag har sen länge förträngt mina motiv, och de spelar för övrigt på helt olika planhalvor. "Visor till Karin" är precis vad det låter som - en helt akustisk kassett, inspelad under mycket enkla förhållanden hemma i mitt hus i Arbrå där jag bodde då. Karin, mitt hjärtas dam och sedermera hustru, bad mig en dag att spela in de sånger jag skrivit till henne eftersom hon ville ha dom samlade. Här finns sålunda den första sång jag skrev till henne, "Höstvisa till Karin", en ballad vars första halva skrevs i Arbrå, och den andra i soffan i hennes stuga i väntan på att hon skulle komma hem från det dagis där hon arbetade deltid. Med darrande händer sjöng jag den sen för henne, och det är fortfarande ett av mina klaraste minnen. Det var den 3 oktober 1991 och sen den dagen är vi ett par. Jag har den handskrivna texten kvar i en pärm. En mer producerad version hamnade senare på "Nollställd" (se nedan), då under titeln "Stannar".
Sångerna är inspelade i den ordning de skrevs, och det går att följa en utvecklingslinje, i alla fall om man som jag är välbekant med textinnehållet. Från den första spröda kärleken i "Höstvisa till Karin"("...hon kommer med solen/det är därför jag ser den"), genom svartsjuka, tvivel och nattsvart mörker i sånger som "Dina Jämtlandsfjäll" (...då blir det ensamt vart jag än i världen hamnar"), "Here comes the rain" ("I almost believed you when you said: this is love") och "En svart sång om kärleken" ("så fullt av regler och måsten och men/om vi bryter opp vill jag aldrig falla igen"), via djup längtan och saknad i "Artonde mars om kvällen" ("I kväll är hjärtat dubbelt så stort") och ut igen på andra sidan och tryggheten och harmonin i "Gator av guld": "Jag har aldrig vart så lycklig som nu/Min älskade Karin, vill du bli min fru?"
Det blir väldigt personligt, men jag är fortfarande svag för en del av melodierna på den här gröna kassetten.
Reinriver Band var ett fantastiskt folkrockband från Finspång, som kunde ha blivit hur stora som helst. Musikalisk motor var den eminente Patrick Reinfors, och bandet var uppkallat efter honom. Lysande melodikänsla, lite Creedence. Bandets organist är en annan man jag minns med värme.


D. BLOMQUIST - OCH NATTEN ÄR UNG [1992]
Hon är en snygg tjej - kör, händer
På fri fot (Ulf Lundell) - sång, munspel

Kommentarer:
Det här är helt och hållet Dick Lundbergs demo, hans andra, faktiskt, men jag är med på ett hörn och hade förmånen att få följa hela inspelningen och vi utformade omslaget tillsammans. Därför är den med i den här sammanställningen. Inspelad i samma studio som "Katjas hjärta" med multiinstrumentalisten Dan Swanö i producentstolen, bakom trummorna och diverse andra instrument. Jag är med på handklapp och i kören på "Hon är en snygg tjej", som är en riktig, klassisk poplåt. "På fri fot" är den gamla Lundell-klassikern från "Ripp Rapp"-albumet. Dick och jag skrålar ikapp och jag studsar upp och ner med munspelet i högsta hugg fast jag egentligen inte kunde hantera det. Demon innehåller också "Midsommarsång", en av de starkaste sånger Dick har skrivit. En raritet för dom som kommer över ett ex.


NOLLSTÄLLD [1993]
Innehåll:
Den vännen är närmre
Stannar (höstvisa till Karin)
Dansar
Jag kom hit själv
Nollställd

Text i konvolutet: text och musik: Michael. Upptagen och fantiserad av D. Blomquist på En Grön Väg under februari-mars 1993. Sång, munspel - Michael. Piano på Nollställd - Pia. Övriga ljud - D. Blomquist. "Hej, jag kom hit själv, jag är här för att jag ville hit" Michael Danielsson 1993. 1000 TACK: D. Blomquist för vänskap och fantasi, Pia Edlund för gudomligt piano och DAG för DAT. Christine för basgitarr. Galhammar och Hoverberget och Republiken Jämtland, Swedenmarks galendarium och Henk i Finspång. Kristus och All Tid I Världen, Ulf Gerhard, Magnus, Pontus och Peter. Per. Världens bästa band. Mamma. Till Anna Karin. Hela mitt hjärta.

Kommentarer:
Dick och jag hade talat om att göra nånting tillsammans länge, och det här är resultatet av ett samarbete som pågår än i dag. Dick hade investerat i en hemmastudio, som vi använde. Några av hans musikerkompisar bland annat från Marieborgs folkhögskola där han gick teaterlinjen just då medverkar. Pia Edlunds spröda piano på titelspåret är fantastiskt.
"Den vännen är närmre" och "Jag kom hit själv" är andliga sånger av en typ jag skrev väldigt många av vid den här tiden. "Stannar" är en nyinspelning av den kära gamla höstvisan, "Dansar" är pure pop, ganska brötig kan jag tycka i dag. Favoriten härifrån är "Nollställd", för sitt allmängiltiga budskap, "jag börjar om nollställd", som jag sjunger, och för pianot. Jag gillar textraden "säg hur länge ska min tandborste stå till halsen i tårar i vårt tandborstställ".
Förutom höstvisan skrevs sångerna i rask takt under januari och februari 1993, och valdes ut bland ett större antal.
Många Jämtlandsreferenser i tacklistan - Galhammar och Hoverberget är vackra platser i Bergs kommun, Peter Swedenmark är så vitt jag vet fortfarande ledarskribent på Länstidningen i Östersund. Galendariet var en återkommande månadskalender där han ironiskt och spetsigt summerade den gångna månaden. Magnus Johansson återkommer, liksom Per Persson och Ulf Lundell, medan Pontus & Amerikanerna debuterar på tacklistan. Dag Swanö mastrade vänligt ner sångerna till DAT-format.


LISA & REGNBÅGEN [1994]
Innehåll:
Gröna Stan
Vad hon är fin där hon går
Lisa & Regnbågen
Du kallas Alice
Tala om det för Eveline

Text i konvolutet: Text & musik: Michael Danielsson. Upptagen & balanserad av Radoka på En Grön Väg under mars & april 1994 med hjälp av en Fostex X28H & en Hitachi D-W400. Radoka -Boss RV-1000, Bespeco Vm 22, Arion HW-02, Samick Sm 113E, Falcon, Hohner Pro Harp, Aria Pro II, Shure Prologue 14L, Koss Mac-5, Hitachi D-W400, Fostex X28H. Michael Danielsson - Shure Prologue 14L, Koss Mac-5. Jag tar första bästa regnbåge hem, tillbaks till din gata. 1 000 TACK: Dick för år av skratt och musik, Per för norrländsk röstinfluens, Karl-David - "Tala om det för Eveline" är till dej, Jesus Kristus för styrka & mod, UGL, PS, andra inspirationskällor & vänner. Finspång för att det gick att lämna dej. Den 21:a Fantomen. Republiken. Våren. Till Anna Karin. Allt som jag känner.

Kommentarer:
Den andra tejpen jag gjorde med Dick Lundberg som producent, även om hans namn inte står omnämnt någonstans i konvolutet. 1994 kallade han sig Radoka efter ett av sina musikaliska projekt - och det var också det producentnamn han använde. "Lisa & regnbågen" är i mitt tycke en starkare sångsamling som helhet än "Nollställd". Jag lyssnar på sångerna igen - några av dom hör till det bästa jag skrivit. Jag slås av melodikänslan och de raffinerade arrangemangen, inspirerade av den tidens unga män med gitarrer. Soundet är oväntat fylligt och välbehållet efter alla dessa år. "Gröna Stan" är en återupptäckt pärla skriven på Lidingö redan i juli 1991. Jag utbildade mig till ungdomsledare på Teologiska seminariet och skrev nya sånger konstant i en månads tid. Senare kallade jag perioden pretentiöst nog för The Lidingö Sessions. Här fyller den sin funktion som hitdoftande öppningslåt. "Vad hon är fin där hon går" är en låt jag skrev inför mitt eget bröllop, den hamnade senare i en nyinspelning på samlingen "Ur skuggorna" (se nedan). Titelspåret blir jag fortfarande gråtmild av att höra. Det handlar om en framtida dotter jag drömde om att få.
Fem år senare fick jag två.


UR SKUGGORNA [1996]
Michael Nystås Band: Jagad av dej [mp3, 7184 kB]
Fin där hon går [mp3, 4713 kB]

Kommentarer:
Dick Lundberg hade startat Kulturföreningen Spökskivor m.m. och inledde storstilat med att ge ut en samlingsplatta med föreningens medlemmar. Skivan fick till sist 17 låtar, bland artisterna märktes Tom Nouga, Björn Eriksson, den gamle storsångaren från Finspång, Dick själv, solo och med duon Farbror Frost & Jag, som bestod av Dick och Fredrik Abrahamsson, musiker från Norrköping. Jag hade två låtar med under namnet Michael Nystås Band, som inte var något band alls, inte officiellt, men jag ville inte vara soloartist och eftersom sångerna spelats in med benägen hjälp av musikanter hittade jag på ett bandnamn.
"Fin där hon går" är en nyinspelning av "Vad hon är fin där hon går" från "Lisa & Regnbågen". "Jagad av dej" skrevs särskilt för "Ur skuggorna". Båda sångerna är inspelade i Fredrik Abrahamssons studio i Norrköping. Han spelar fräck orgel på "Jagad av dej", Lars Palmqvist spelar trummor och Dick hanterar gitarrerna.

NICK BORGENS: DU E VÅR ALLRA BÄSTA VÄN [1997]
Textmedverkan på "Marilyn, jag väntar än"

Kommentarer:
För att göra en lång historia kort: Jag hade fått ganska god kontakt med Nick "We are all the winners" Borgen, inte minst under mina år i Jämtland, han är ju en gammal Östersundskille, och vi hade träffats ett flertal tillfällen genom mitt jobb som journalist. Han bor sedan många år i Göteborg, och vi fortsatte att ha kontakt när jag flyttat till västkusten. Under ett av våra möten fick Nick Borgen veta att jag skriver egna sånger och undrade om jag skulle vara intresserad av att skriva en text åt honom. Kort därefter kom han förbi med en kassett. Resultatet blev "Marilyn, jag väntar än", en ganska söt historia om en pojke som aldrig slutat drömma om Marilyn Monroe. Jag satt och slog i filmdatabaser efter filmtitlar som gick att rimma på!
Well, det var en rolig erfarenhet, och för ordningens skull ska jag påpeka att jag aldrig skrev en rad om det färdiga, alldeles utmärkta, albumet i Aftonbladet. "Du e vår allra bästa vän" är Nick Borgens klart starkaste cd, och jag kan avslöja att betyget hade blivit fyra plustecken.

MORRISTOWN [SPÖKCD 3, 1998]
Innehåll:
Vägen hem
Där bor det vackra folket nu
Pojkarna som aldrig kunde dö
Jag lever ett vanligt liv (Nystås/Blomquist)
Morristown #2
Jag trodde aldrig att vi skulle ses
I himlen är man två
Regnet kommer nu
Lägg inte skulden på dej själv
Jag lovar att vaka över dej

Text i konvolutet: Producerad, arrangerad och programmerad av Dick Blomquist. Inspelad av Dick Blomquist i Studio Mörkrummet, Finspång, mellan maj 1997 och februari 1998. Mixad i Studio Mörkrummet och hos Tom Nouga under januari och februari 1998. Mastering: Musikbörsen, Norrköping. Kopierad av Thomas Danielsson. Foto: Camilla Glimfjord. Tryck & Original: Grevholms AB, Partille. Tack: Dick för ovärderligt arbete och alla dom lyckliga olyckliga åren. Pirater som oss, pojkar som oss. Zeke för goda gitarrpålägg, för samtal och vänskap du aldrig kan ana betydelsen av. Challe och Lisa för idel gåshudssång. Tom Nouga för humant bistånd. Thomas för vänligt kopierande. Camilla för fotosessionen i Partilledimman. Alla människor jag aldrig kan glömma. Ulf, Magnus och Olle för musikalisk inspiration. Den Vandrande Vålnaden. Mamma. Jag hoppas att du finner din väg till Morristown. Till Anna Karin.

Medverkande musiker: Dick Blomquist, Michael Holmström, Charlotte Nilsson, Lisa Andersson.

Kommentarer:
The Record! Mitt debutalbum var en svidande uppgörelse med min uppväxt, jag kan i efterhand tycka att anslaget är alldeles för svart och mörkt, men det var en skiva som måste göras. Sångerna skrev sig själva. Dick Lundberg jobbade hårt på sitt håll med arrangemangen, flyttade trumtakter manuellt och skickade sen tejper till mig för att jag skulle kunna ge synpunkter. Jag åkte upp till Finspång i omgångar då vi jobbade intensivt och lade på sång. Min vän Michael "Zeke" Holmström hade fått tejper med låtarna och kom sen och lade på snygga elgitarrer på ett par av dom.
Under arbetet med skivan dog min mormor, 85 år gammal, och det färgade av sig på "I himlen är man två" och "Jag lovar att vaka över dej", den sistnämnda skriven två veckor före hennes död, den förstnämnda två veckor efter.
"Morristown" ligger mig varmt om hjärtat och jag hoppas en dag få spela in en ljusare uppföljare.
Mina favoriter är "Vägen hem", en rak popstänkare om en flicka jag kände en gång, "Regnet kommer nu", för körerna i refrängen, och "Pojkarna som aldrig kunde dö", som handlar om min vänskap med Dick och Torbjörn. Det är Torbjörn och jag som tar oss in på den där fotbollsmatchen en ljummen sommarkväll för att spionera på alla hånglande par när bandet spelar upp till dans efteråt. Änglarna på gångbanan en natt hette Pia och Lisa, om nu någon undrar. Dick och jag hade gömt oss i buskarna vid vägkanten och hoppade skrikande fram när änglarna passerade - hell, vi måste ha skrämt dom från vettet.

Läs Henrik Trösts recension!


THE BASEMENT TAPES - EN EPILOGSERIE

epilog [i] - Öronmaxorkestern:
Det här var en samling mer eller mindre officiella utgivningar. Men det började egentligen långt tidigare. Jag har skrivit så länge jag kan minnas och fick tidigt en del dikter och noveller publicerade i mer eller mindre obskyra sammanhang. På våren 1987 skickade jag in några av mina texter till radioprogrammet "Öronmax", ett ungdomsprogram från Utbildningsradion. I "Öronmax" fanns ett återkommande inslag där en konstellation kallad Öronmaxorkestern varje vecka tonsatte några av de inskickade texterna. Jag fick två antagna, "Ensam kvar" och "Susanna, liten och späd". Den sistnämnda handlade om lovely Susanna, nyfödd dotter till en av mina käraste vänner. Jag vet inte om det var det som gav mej blodad tand och fick mej att våga skriva egen musik. Bara några månader senare hände saker som på olika sätt fick hela mitt liv att både rasa samman och byggas upp på nytt, som att bli upplyft av änglar.

epilog [ii] - Verify:
Dear old Dick på nyinköpt elgitarr, dear old Torbjörn på trummor och lite keyboard, dear old Christian på bas och dear old me på sång (nåja). Vi var Verify, en liten popcombo som bildades sent 1989 och repeterade i gamla Missionskyrkan i Finspång. Den mest talangfulle av oss på den tiden var tveklöst Torbjörn, han var en säregen multiinstrumentalist av flaggstångslängd och behärskade gitarr, trummor, bas, keyboard och - trombon, at least. Han var ju också den som lärde mej mina första ackord. Well, vi genomförde bland mycket annat en fiaskoartad spelning på Luciavakan i Folkets hus (1989?), vi var mycket illa repeterade och jag minns inte ens om alla var med sen på kvällen. Jag har en röd demotejp med Verify, inspelad 1990. Demon är inspelad i Missionskyrkans dåligt ljudisolerade replokal, och inleds av ett ohörbart jammande kallat "Jam - Abhor". Abhor var ett vid den tiden ökänt dödsmetallband i Finspång, och vi ville väldigt gärna försöka låta som dom - eller nåt... Vidare är det en version av "Den barmhärtige samariten", några Lundell-covers ("Min vandrande vän", "En historia" och "Rialto") - och eftersom ingen av oss verkade veta hur man byter tonart låter min sånginsats något ... harkel ... ansträngd. Men vi hade roligt och ibland är det överordnat resultatet.

Jag tog en liten revansch på Luciavakan året efter med ett tätt litet band bakom och med mej - Fredrik W, Zeke, Christian M (förlåt mej om jag glömmer bort någon här) - och några väl valda covers: Magnus Johansson ("Får jag se dej ikväll?"), Grymlings ("Christine") och lovsångshiten "Låt friheten komma". Jag körde dessutom hela "Katjas hjärta" solo som avslutning.

epilog [iii] - Hälsingland:
1991-1992 arbetade jag som ungdomsledare i en församling i Arbrå, några mil utanför Bollnäs. Jag var mycket på skolan i samhället och jobbade extra på fritidsgården Solbacken. Hade ofta med mej gitarren och spelade och sjöng. På Solbacken befann sig ofta Ida, och vi kom att sjunga en del tillsammans, eftersom jag tyckte att våra röster harmonierade. Byns musikmogul Lars Callmyr (ex-Kikki Danielsson & Roosarna) hade vänligheten nog att spela in ett par sånger med oss, bland andra min egen "Ett hjärta för dej", Björn Afzelius "Kungens man" och Mikael Wiehes "Flickan och kråkan". Ida spelade bra akustisk gitarr, by the way.

epilog [iv] - Ludvika:
Om det någonsin kommer att spridas bootlegs med min musik, tror jag att en av dom blir en som heter "Live at Harnäsgården, L-A, the 26th of June 1992". Det är hittills det ena av mina lätträknade liveframträdanden som mej veterligen har förevigats på band. Det andra är 2003 års spelning i Nässjö (se nedan). Jag var inbjuden av min vän Liselott att underhålla en blandad publik på gitarr. Så jag satte ihop ett program av egna sånger och covers, döpte det till "12 sånger och ett hjärta" och for till Dalarna. Jag minns att lokalpressen var där och att jag kom på bild i tidningen. Programmet för den som antecknar: Hon är allt jag vill ha, Får jag se dej ikväll? (Magnus Johansson), Dimman har lättat (Dick Lundbergs evigt gröna sång), Värmande bloss (Lundberg/Nystås), You've got a friend (Carole King), Karenina (japp, Thåström), Eveline, Ett hjärta för dej, Det finns en dam och Saknar du en vän. 1992 var sommaren het och lång och på hösten for jag till Östersund för att få vara närmare mitt hjärtas dam.

epilog [v] - Dick i Svenstavik:
Dear old Dick "formerly known as Blomquist" Lundberg hajkade upp till Svenstavik för att pröva lyckan som gatumusikant inför döva och nonchalanta öron som aldrig hört en gatumusikant förut. Sommaren 1993 var Granvägen i Svenstavik min jordiska adress, Dick kom och bodde hos oss nåra nätter och vi passade på att skriva och spela in två gemensamma sånger på hans medhavda portastudio. "Låtsas" var en treminuters popbagatell och en slags omyndig kusin till "Snabbköpskassörskan" fast med en spetsigare melodi. "Pappas ballonger" var då betydligt seriösare med ett tema om liv och död och barndomsminnen. Jag gillar båda fortfarande, de är förmodligen de starkaste sånger vi skrivit tillsammans.

epilog [vi] - Song Valley Stage School:
Jag spelade in fyra sånger som avslutning på ett läsår i musikern och artisten John Kincades sångcoachskola i Hemsjö utanför Alingsås hösten 1999 och våren 2000. Kincade var stor popstjärna på 1970-talet och gör fortfarande comeback då och då på olika nostalgigalor. Samtidigt är han konstnärlig ledare för Gothia Cup-invigningen i Göteborg varje år och driver sin egen Stage School i Hemsjöskogarna. Många i dag uppburna artister har passerat revy i hans skola, som Jennifer Brown, Javiera, Mikael Erlandsson och Cecilia Vennersten - och en del inte fullt så uppburna, som petit moi ... Jag har många lärdomar från John Kincade. Han lärde mej mycket om sångteknik, om att b-e-r-ä-t-t-a texten och om att artikulera rätt, sjunga med öppen mun, öppna vokaler - och om frasering och uttal. Eftersom vi uteslutande arbetade med covers lärde jag mej också hur man kan göra en tolkning som inte karbonkopierar originalet. Det var en rolig och lärorik tid. Thanks, John!
Avslutningsprojektet var en cd-inspelning. Min fick namnet "Angels" efter öppningsspåret, en version av Robbie Williams ballad med samma namn. Skivan, som bara existerar i ett exemplar, innehåller ytterligare tre sånger: Don Henleys stora, amerikanska ballad "The end of the innocence", Soul Asylums försvunna barn-låt "Runaway Train" och en riktig 60-talsklassiker, "By the time I get to Phoenix", skriven av Jimmy Webb och inspelad av alla från Glen Campbell till Harry Belafonte och ... Michael Nystås ;-).
Jag måste medge att cd:n har ett visst kuriosavärde, men inte mycket mer, är jag rädd. Coverbissnissen är en ganska marig bissniss.

epilog [vii] - Live i Grytgöl 2001:
Tills nyligen min senaste livespelning som fortfarande genererar ett och annat undrande mejl från människor som var där och undrar vart jag tagit vägen eller från människor som känner nån som var där och undrar vart jag tagit vägen. Jag - folkskygg och introvert - hade länge bearbetats av Dick Lundberg, general för Finspångs visfestival under dess korta men framgångsrika historia. Till sist ställde jag upp på två villkor: 1. Ingen publicitet i förväg och inget namn på affischen, 2. Spelningen måste förläggas sent på kvällen. Dick uppfyllde båda villkoren och till sist satt jag där på lilla scenen med några tiotal tappra åhörare framför mej och Dick som tryggt stöd bredvid mej på bas. Det var en kort spelning, jag körde nog bara fem sånger, de flesta hämtade från "Morristown"-albumet. Enda nya numret var "Dom avtryck du satte", om offren i brandkatastrofen på Backaplan i Göteborg den 30 oktober 1998.
Jag lovar att spela in den en dag.

epilog [viii] - Blå linjen hem:
Dick Lundbergs nya album har släppts på skivbolaget Birdnest. Jag har skrivit texten till "Blå linjen hem", en låt vi spelat in som duett. Jesper Olsson i hans band Lucidor har skrivit musiken. Jag lade på sången i mitt eget sovrum under ett av Dicks besök tidigare i år. Som vanligt pratade vi om att göra något mer - men det är första gången på flera år som teori omsatts i handling så här. Jag gillar "Blå linjen hem", den är en början till något nytt.
Köp albumet nu!

epilog [ix] - Live på Höglandets Visfestival 2003:
Två år efter Grytgölsspelningen stod jag åter på en scen. Jag är glad att jag trots allt genomförde det hela, det är två år sen jag stod på en scen senast, så rampfebern var där, högst påtagligt. Som jag ser det kompar jag mig själv på gitarr bara för att slippa sjunga a capella, är ju ingen särdeles fingerfärdig gitarrist, men klarar mig och tycker att det trots allt är texterna som är centrala.
Jag kände också att gensvaret från publiken var förundrande stort och jag fick många varma kommentarer efteråt, både av medmusikanter och människor i publiken. Hade tryckt en ny upplaga av "Morristown" och sålde elva exemplar under kvällen. Tack alla som lyssnade och köpte och var där!
Setlistan från Nässjö ifall någon antecknar: "Vägen hem", "Rio Tocantins", "Pojkarna som aldrig kunde dö", "Jag skulle ha väntat på dej", "Minnena av Jenny", "Jagad av dej", "Nån som bär mej hem", "Dom avtryck du satte".
Nu väntar jag bara på bootlegen ...
Läs mer om Nässjöfestivalen här!

hem |
musik |
senast uppdaterad: 2006-04-02