[lyrik i urval]
Well, det här är en sida som alltså ska innehålla ett urval av mina dikter. Det låter ju pretentiöst och bra. Sanningen är att jag numera skriver väldigt lite poesi, det var mer när jag var yngre, innan jag lärde mig hantera en gitarr och kom på att det var så mycket roligare att skriva sångtexter. Rockpoesi är också poesi. Därför kommer en del av de outgivna sångtexterna säkert att hamna här som exempel på poesi.
1. Mitt minne håller hov på teatern 2. Skuggan
3. Spaningsledaren
1. MITT MINNE HÅLLER HOV PÅ TEATERN: Min uppgörelse. Om den nånsin spelas in, för det finns en melodi, kommer den att bli en stort arrangerad pianoballad. Det är min dröm om den stora pianoballaden, min egen "Jolly Roger" eller "Två blåa ögon".
Det faller ett regn över Finspång
över gatorna gränderna jag kände en gång
och flickorna som dansade i varje sång
dom är borta nu men det fanns en tid jag kände dom
Nu är vinden hård och minnet är som ett nyläkt sår
Ska det öppnas nu och blöda som det gjorde då?
Jag kom naken ut ur askan utan att kunna förstå
Nu är jag rädd för det som händer, rädd för hur det ska gå

Och tavlorna från centrum bara hänger där
som anklagande fingrar i en orättvis värld
Från ena hållet kan man se leksaksaffären
som pappa tog oss till varje år i december
Och Rune lät oss prova alla dom nya apparaterna
Game & Watch, radiobilar, såpbubblekaos
På julafton satt vi med ögon som nytända bloss
och väntade på en tomte som aldrig kom

Mitt minne håller hov på teatern
Nu dansar det på borden i salongen
Mitt minne håller hov på teatern
Det skrattar mej i ansiktet i alla mina sånger

Det låg en optiker på andra sidan vägen
och varuhuset där jag köpte min första LP
och tidningsredaktionen med sina fönsterlägen
så många gånger man stod där och bara stirrade ner
På mina tio fingrar jag räknade kamraterna
Jag bär dom ännu med mej i mitt hjärta
Jag tar en cigarrett ibland för att lugna min smärta
Det är med bitterhet jag minns gladiatorerna

Om man kunde gå på månen som astronauterna
eller slå sej själv i knut som akrobaterna
Jag visste nästan inget om piraterna
när kaptenens dotter blev golfproffs i staterna
Älskling, åt vilket håll ska jag gå nu när allting har stannat
och du är den enda som kan få mej glad?
Jag är ensam bland folk - kom inte och säg nåt annat -
som i en demonstration med moderata plakat

Mitt minne håller hov på teatern

Jag minns ännu nätterna i skogen
och dagarna vid Ormlången med Jenny
på stenen under alarna vid bryggan
Hon satt i mitt knä - jag höll om henne
Jag ångrar allt jag sagt och gjort och alla tonfall jag haft
Vad som än hänt besitter ingenting samma kraft
Jag blir 13 i december och ligger ingen till last
Du kommer och bär bort mej till en helt annan plats

Om jag kommer till Lukas till hösten
tror du då att allt kommer vända?
Luften är full av tragiska löften
och minnen som inte var kända
Går jag sönder av all skit som tvingas upp till ytan igen
och blir till en stinkande mask när jag andas
Alla händelser jag lyckats förtränga för så länge sen
Är det dom som ska besegla mitt öde som randas?

Mitt minne håller hov på teatern

Slottsparken är öde och bortglömd
Under bladen vilar sommarens färger
och kanonerna på botten av insjön
Det är på Bergska som studenterna härjar
Jag hade inga vänner i nån klass på dom skolor jag gått
Jag strök i korridorerna som en ledsen hund
Ensam på diskotek som en efterlyst för brott
Sen skrev jag noveller för att fly bort en stund

Dom tror att man kan leva med smärtan
Att alla står ut med att bli sviken
Men jag bär omkring ett övergivet hjärta
som kommer från ett utomjordiskt rike
Jag föddes i en stad som jag inte längre känner
Jag har lämnat den bakom mej men den håller mej kvar
Och all min ångest ligger samlad i en tavla på väggen
Jag tror jag går ut nu till nån rökig bar

Mitt minne håller hov på teatern

Jag vill tro på en ny dag i morron
Jag vill tro på en framtid som är ljus
Du sover och viftar undan ett hårstrå
Jag klistrar upp det på en karta i vårt nya hus
Det finns dagar då varje väg jag tar är krokig och hal
Jag blir paranoid och anar en stor konspiration
och varje val jag gör är garanterat fel val
Då är du som en ängel på en varm och ljus station

Det faller ett regn över Finspång
En pojke som sökt skydd har just hittat sitt hopp
och frälsningssoldaterna sjunger en sista sång
Denna natt är som gjord för att äntligen vända sig bort
Det är släckt, du har somnat men jag ligger vaken ett slag
och lyssnar på ljudet av dina djupa, lugna andetag
Mitt minne håller hov och jag kysser dina fingrar igen
Dina lockar är som balsam - hos dej är mitt verkliga hem

Mitt minne håller hov på teatern

Partille, 20-22 augusti 1998

2. SKUGGAN: För några år sen gjorde jag ett lyriskt experiment, inspirerat av Ernst Brunners diktsamling om Estonia, "Mr Skylight" (Bonniers, 1995), och av att Ulf Lundell en gång skrev en diktsamling ("Tid för kärlek", Wahlström & Widstrand, 1984) på 20 dagar. Mitt experiment gick ut på att på kort tid skriva en diktsamling med Palmemordet som tema. Resultatet blev "Jag tar ett steg fram ur skuggorna". Dikterna bär titlar som "Korvhandlaren", "Spärrvakten" och, just, "Skuggan". Well, refuseringsbreven är fortfarande ganska rolig läsning.

Jag är skuggan
Jag ser partiordföranden lämna
Västerlånggatan
tillsammans med huvudvittnet

Jag är skuggan
Jag följer efter partiordföranden
längs de mörka gränderna
Då och då meddelar jag mig med
dem jag delar detta kontrakt med
detta uppdrag

Jag är bågen
De är pilen

3. SPANINGSLEDAREN: Också från "Jag tar ett steg fram ur skuggorna".
Jag är spaningsledaren
Jag leder jakten på den som sköt
partiordföranden
Jag är medelålders
lång
ganska snygg
med lämpligt antal fåror i mitt
ansikte
och en haka som känns bra att
stryka sig över
när jag vill se klädsamt intellektuell
och manlig ut

Jag är spaningsledaren
Jag leder jakten på den som sköt
partiordföranden
Jag har ett huvudspår
men det är mest en romanintrig i
mitt stiliga huvud

och ryggdunkarna flankerar mig
på de många presskonferenserna
där jag går igenom
de senaste spaningsuppslagen
för den samlade presskåren
mordvapen
terrorister
fantombilder
vittnesuppgifter
ljus i tunneln

Jag är spaningsledaren
Jag leder jakten på den som sköt
partiordföranden
Jag ser ett flämtande ljus som brinner
i mörkret och säger att
det finns många timmars brinntid kvar
i det ljuset

men det är mest med tanke på
mig själv
och min egen brinntid

Jag är spaningsledaren
Jag leder jakten på den som sköt
partiordföranden
Jag är medelålders
lång
och ganska snygg

hem |
lyrik |
senast uppdaterad: 2006-04-02